Tatueraren i Auschwitz är en bok av Heather Morris som utgavs år 2018. Det räcker med att ha läst själva titeln för att förstå vad boken handlar om: detta är en berättelse om mannen som tatuerade lägerfångar i världens mest kända koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau.
Huvudgestalten är en slovakisk jude Lale Sokolov (född som Ludvig Eisenberg). Han tvångsflyttades till Auschwitz från hans hemstad Krompachy i Slovakien. Varje judisk familj som bodde i staden fick välja ett barn som var över 18 årsgränsen för att kunna flytta och arbeta för Tredje riket. Lale bestämde sig att ta ansvar och anta risken. Färden till Auschwitz tog flera dagar. Redan på plats blev han tatuerad och registrerad som lägerfånge. Han kom till Auschwitz våren 1942 och fick vara där tills befrielsen i januari 1945. I början arbetade han fysiskt som alla andra.
Ganska fort därefter blev han sjuk och fick tyfus. Mannen som tog hand om Lale visade sig vara lägrets tatuerare. När Lale tillfrisknade fick han ett förslag om att hjälpa honom med tatueringen.
Lale fick en väska med verktyg som var ett slags pass som gav honom tillstånd att alltid kunna presentera sig som en från Politische Abteilung (politiska avdelningen). Varje gång han behövde gå någonstans kunde han visa den och förklara att han hade ett viktigt ärende att uträtta.
Under sitt arbete som Tätowirer (tatuerare) träffade han en ung judinna med namnet Gita (Gisele) och blev kär i henne vid första ögonkastet. Det var han som fick tatuera lägernumret på hennes arm. Boken berättar om hur deras förhållande utvecklades och vilken styrka kärleken kunde ge på en så pass hemsk och kärlekslös plats som Auschwitz. Förutom den här kärleksrelationen handlar boken om Lales andra upplevelser som hans kontakter med polackerna, romerna m.m.
Många läsare var helt förtjusta i Morris roman om den otroliga kärlekshistorian och människans överlevnadsvilja. Historiker är dock inte lika hänförda över bokens historiska värde. Även om den baserar sig på ens personliga berättelser, är det dock inte hans direkta ord utan Morris egna föreställning, vilket gör boken mindre trovärdig. Forskare anställda på Auschwitz-Birkenau museum ifrågasätter inte bara enstaka detaljer från boken, men stora delar av den. Ett exempel är historian om en lastbil som tydligen skulle ha används till att vara en flytbar gaskammare. Det är ingen som kan bekräfta att något liknande kunde ha skett, varken via dokumentation eller andra vittnesmål. Säkert hände liknande saker på andra ställen men inget bekräftar att det hände just i Auschwitz. Annat verkar också ha blivit förvrängt. Författaren beskriver till exempel Lales färd till Auschwitz och pratar om vilka städer han åkte igenom, medan tåget han åkte med egentligen tog en annan väg enligt transportdokumentationen som finns kvar.
Man måste ta berättelsen med en nypa salt då Lale fick berätta om sina upplevelser långt efter Andra världskrigets slut. Säkert är minnen då inte lika skarpa och tydliga som strax efteråt. Det är inte heller hans egna ord utan Morris tolkning av hans berättelser vilket kan leda till vissa övertolkningar. Hon har sin egen skrivstil där hon kanske använder lite för fina ord och uttryck för att tolka historian som kan kännas alldeles för fint framställd. När vi jämför boken med andra återberättade Auschwitzupplevelser, verkar hennes tolkning liksom en saga.
Sammanfattningsvis kan man säga att Tatueraren i Auschwitz är en fascinerande historia som dock är lite förskönad. Boken är alltså en fin roman men knappast en historisk text som utgår från en trovärdig informationskälla.
